gustavlindberg

När vi var på Milos tog vi en utflykt med båten. Vi gick till den sydvästra delen av ön där vi ankrade upp.
Sedan hoppade alla i vattnet. Liza var först...

      

Pappa, mamma och jag tog båten och förföljde henne genom grottorna. Jättehäftigt.

    

Sedan åkte vi in till en liten strand som låg nedanför ett stort berg.




Jag tokbadade länge.... innan vi tog dingen tillbaka till båten.



Mycket bra dag!
Fler sådana önskas.
Man blir onekligen facinerad över hur naturens krafter kunnat skapa dessa grottor. Kanske var det sådär länge sedan som när Mammutarna i Ice Age och dom fanns. Dom gjorde ett bra jobb!

Min kusin Lizas kille Jona är snäll.




Han har lekt med mig hela veckan.
Nästa år skall han gifta sig med kusin Liza. Kanske är han lite gayisch och byter namn från Tegbom till Lindberg. Det blir nog så...
Han vill nog också tillhöra vårt gäng!

Min Mamma är snygg!


Min kusin 'är oxå snygg...

Jag har lite alternativa sysslor när vi färdas mellan öarna.
Förutom att ställa till oreda i sittbrunnen och vara allmänt i vägen så drar jag mig ibland undan och ser en video.
Nu har jag ju sett alla videor många-många gånger, så för att göra det lite mer spännande får man hitta andra vinklar..

Idag har jag testat att se Trassel via en kikare.
Det ger onekligen ny input till den filmen... Man blir dessutom lite yrschlig..




I morgon skall jag vända på kikaren...

Jonas tonfisk fick ganska snabbt glädjen att mätta hela båtens besättning, två gånger.
Först blev det en supefärsk lunch i sittbrunnen.
Mamma gjorde sin fantastiska Risoni...med allt i.

.   

Pappa styckade upp några kilo tonfiskfilé som halstrades i pannan. Det var jättegott.

På kvällen i hamnen på Adhamas på Milos tog pappa, Jonas och jag en promenad med resten av tonfisken.


Jag fick bära huvudet...

Vi gick till en restaurang och dealade till oss en middag.

Det blev hur bra som helst, med flra fat med grillade kotletter. Vi åt tills vi storknade. Sedan fick restaurangen resten av fisken.



Nu ser vi fram emot nästa fisk som Jonas plockar upp.

Jonas har alltid ett kastspö riggat på vår båt. Han slänger ut bläckfiskbetet på morgonen och halar in när vi närmar oss land.
På vär från Serifos till Sifnos högg det till.


Man kunde riktigt känna hur Jonas adrenalin steg och spred sig över hela båten. Gissningarna var många från de mest optimistiska om en svärdfisk på 100 kg (Jonas) till ett bildäck (Liza). Själv hoppades jag på en haj!
Men efter mycket hopp och förtvivlan samt och en stark insats av Jonas kunde Janne plocka upp en trött Tonfisk.

 

Alla skulle nu posera med fisken som uppskattningsvis vägde sisädär 15 kg!



Jonas, pappa och farbröderna. Sedan fullbordade Jonas slakten.

   


Själv höll jag mig lite på distans...

Men vilken höjdarfångt.
Skall bli roligt att höra om Totte lyckas matcha detta på sin fisketur till Norge. Jag är skeptisk!

Så var det då äntligen dags.
Efter min middagsvila kom äntligen uppvaktningen.
Pappa hade gjort en tårta med vaniljkräm, jordgubbssylt, bananer, ICA's tårtbottnar, färdigvispad grädde och smarties.
Sedan tutade vi lite i våra tutor.

 

Dags för presenter. Bilar, fiskar, happy socks, t-shirts, uppblåsbar späckhuggare och en kaptensmössa.



Sedan fick jag en märklig sak som sprutade såpbubblor.



Sammanfattningsvis en bra skörd av födelsedagspresenter och då har jag ändå inte nämnt pappas Panda-tandborste!

Vi har ju också en sk "sidekick" med oss på resan.
I vårt fall handlar det om en follower dvs en båt som hela tiden åker bakom vår båt.
Där finns Tommy och Anna, Filip och Lotta, m.fl.



Här badar Tommy och jag under en paus.

På vår båt finns också min kusin Liza och hennes "trolovade" Jonas.



Se så de myser....

Men Liza myser kanske ännu mer när hon har händerna fulla av vin...



Rutinerna på vår båt (för de vuxna) är att de dricker Sjökaffe kl 11.00. Därefter dricker man rosévin och Fanta tills det är sängdags...

Mina rutiner är lite krångligare. Först tjatar alla på mig att jag måste gå upp - sedan att jag måste äta frukost. Sedan tjatar alla på mig att jag skall äta lunch, helst med vatten att dricka.
Jag vill ju dricka Cola men då säger mamma att jag får en sockerchock så att jag inte kan sova middag!
Sedan tjatar folk på att jag skall bada, men när man sedan är i så skall man helt plötsligt upp.



På kvällarna är det som värst...
Då skall man äta middag på en restaurang- när de vuxna bestämmer. Sedan skall man helst bara sitta på en stol-
Man får inte att springa runt och socialisera med de andra gästerna, eller kolla fiskarna på kajen, eller något annat kul.
Till slut brukar jag i alla fall få både cola och glassar - med påföljande sockerchock. Då blir jag nöjd och kan hålla mig vaken längst av alla.
Då känner jag att jag vunnit!
Igen!

Så var den då äntligen här....
Min treårsdag som jag tjatat om i snart ett år.
Dagen började på Kithnos i Mericas.
Jag och Jonas tog en sväng med Dingen till affären.

     
När vi kom tillbaka var vi lite luriga...
Jag fick presenter av Jonas. Dels en stor glass men framförallt - En vattenpistol!



Så efter ett snabbt eldöverfall utbröt värsta vattenkriget. Jättskoj.



Här är det Helen som får sig en dusch.
Dagen började alltså på ett mycket bra sätt....

hänvisas till när som helst i direkt anslutning till hemkomsten från min utlandsresa.



Sätter in en bild så ni kan skillnaden från att jag är två år tills vi ses nästa gång!

En dag for vi på utflykt. Ända till Hova, mitt på Västgöraslätten - mellan Vänern och Vättern.
Där har farmot två kusiner, Gunvor och Anna-Lisa. 84 resp 88 år gamla.
Två jättesnälla tanter som bjöd på jordgubbstårta.



Pappa och jag gjorde en utflykt i naturen. Vi tittade på myror, gräshoppor och plockade hallon. Sedan plockade vi blommor till tanterna

   

När vi skulle åka hem fick vi en fin bild på Farmor och Anna-Lisa.



Under dagen fick jag höra hela historien, i alla fall från 1840-talet, från den här delen av släkten.

Vi stannade till på Hovas kyrkogård för att bl.a  titta på farmors farfars grav.


Vi letade och letade men det ganns inte en enda grav kvar. Kanske har de flyttat alla gravarna, eller också - mer troligt - kom inte farmor ihåg vilken kyrka vi skulle till...

Pappa och mamma har fått ett nytt äppelträd. Pappa och jag hjälptes åt att plantera...



När det var klart tog jag åt mig hela äran...



Nu väntar jag bara på att de fina Cox Pomona frukterna skall poppa ut från grenarna...

Thats my name....

Det var en dag i juni.
Just när sommar'n är som bäst.
Då satte vi oss i bilen och "crusade" ner till Kolmårdens djurpark.



Genast fick jag gå in till getterna och grisarna. Kände mig omedelbart hemma. De fick lite hö av mig.

Sedan tittade vi på noshörningarna. De var äckliga - men facinerande....
Medan jag åt godis - så åt dom bajs!



Jag funderade mycket på det där med bajset... Undrar om de inte känner smak i munnen? Eller också borstar de aldrig tänderna, så att den dåliga andedräkten tar bort bajs-smaken?
Pappa berättade att det finns anslagstavlor som säger att man inte får mata djuren.
Det tycker jag verkar konstigt...
T.o.m. bananskal och äppelskruttar måste ju vara bättre än bajs. Det skulle i alla fall jag tycka.
Men det kan ju vara så att Gazellbajset är lite kittlande och känns spännande. Det kanske "gifter sig" i munnen med dyvattnet som de dricker.

Till slut fick mina föräldrar dra mig ifrån noshörningarna till linbanan.


Där åkte vi högt uppe i luften och såg massor av trötta djur som sov. Girafferna stod i alla fall upp. Men mest intressant var de som åkte i korgen bakom oss...



Det var jätteroligt att se Anders, Helen, Maria och Anna bakom galler!

Sen blev det såklart en odyssé bland alla sevärdheter...

Delfiner                         Gorillor                        Släkten
      

Bäst av allt var ändå när pappa och jag smet iväg för att åkte Berg & Dalbanan. Woaw vad det kittlade i magen...



Mamma var helt hysterisk efteråt när hon sprang och hämtade mig.



I slutet, när alla ville åka hem,  fick pappa jaga mig. Jag ville inte åka hem. Men Anders var jättesnäll och skjutsade mig sista biten i en rolig kärra.

På hemvägen var alla barnen jättetrötta...



Det var en bra dag!

Ungefär när syrenerna blommar så är det dags för skolavslutning. Ja, för dom som går i skolan förståss. Själv har man ju några år kvar tills det är dags att förkovra mig i matematik, svenska, geografi, etc sig under institutionell ledning.
I år var jag och tittade på "nästan" två stycken avslutningar.
Först var jag till skolgården på Mälarhöjden. Gissa vilka jag träffade där?
- Två stora barn som jag inte träffat på länge...
Vi blev i alla fall fångade ihop på en unik bild.



Någon dag senare var jag till en annan skola där det var en studentcermoni.
Där träffade jag bl.a min bästa kusin.



Då är ju den veckan räddad.
Björn fick bära runt på mig hela dagen. Efter cermonin på skolgården åkte vi ner till Stureplan och käkade lunch.



Det blev en fantastisk lunch på Henkes krog - Grodan, med alla kusiner och Farmor.
Först blev det Nässelsoppa till förrätt, som avrundades med köttbullar och potatismos.

...och fint väder var det oxå!