gustavlindberg

När julen närmar sig så börjar en rolig tid för oss barn. Då tänds det nämligen ljus överallt som man kan studera, mysa vid och framförallt leka med. Det blir alltid en sådan rolig reaktion på de vuxna när man närmar sig ett levande ljus. De verkar tro att vi barn är självplågare och pyromaner eftersom de blir hysteriska när man är i närheten av ett ljus. Se bara på bilden under hur en hysterisk hand tar tag i min arm!
Inte vill jag elda upp något, eller bli bränd. Ni känner väl till ordspråket - Bränt barn skyr elden!




I själva verket vill jag bara studera ljusets fladdrande låga, njuta av fridfullheten och stämningen samt fundera på önskelistan inför julafton. Den kommer - jag lovar!

Nu är det vinter igen. Jag har faktiskt lite svaga minnen från förra året. Men för mig på drygt två år så verkar det svenska klimatet väldigt hattigt...
Ena stunden badar man i poolen, grillar korv, åker båt och går omkring i t-shirt och shorts.
Bara en stund efteråt så är det stora tjocka och otympliga overaller, kängor och för min del en katt...
Jag har nämligen en kattmössa.


Den är fantastisk. Varm och mysig när man är ute och kastar snöboll.



Nu finns det en del människor med vegansympatier som menar att det är moraliskt fel att gå runt i en kattmössa. Pappa säger då att det inte alls är en kattmössa. Det är en kaninmössa gjord på vildkanin från Kreta. Det är ju en helt annan sak - eftersom det finns jättemånga kaniner på Kreta.



Jag kommer dock att fortsätta kalla den för kattmössan eftersom jag inte kan säga kaninmössa!

I helgen rensade mamma och pappa allmänningen utanför vår tomt från alla grenar och kvistar som de tog bort från tomten i somras. Det var hur mycket som helst och de fyllde en hel container. Jag bar också några kvistar! Samtidigt passade jag på att leka med farmor som var på besök. Hon puttade mig...

Här står vi inför hennes puttning...


Sen sprang jag som ett jehu neför backen...



Sedan var det dags att gå upp till farmor igen...



För din information så känner jag inte alls något dåligt samvete över att mamma jobbar som 17 i bakgrunden, medan farmor och jag bara leker och har skoj! Vi är ju under-och överåriga.

Ps/Farmor fyller 85 om någon vecka. Då blir det tårta!/Ds

När mina föräldrar skall ut på lokal så skjutsas jag runt till lite olika människor. Jag är ju en öppen och social kille så jag har inga stora problem med det. Jag gillar att utveckla mitt nätverk.
I helgen var jag ut kommenderad till Benjamin och William.
Det var urkoolt. De är 7 och 9 år gamla, alltså typ jättestora - i min värld!
Sedan har de en rolig men tokig pappa, som pratar konstigt. Men han är från Canada och där vet de ju inte om de skall prata engelska eller franska, så även utan att blanda in svenska, så blir det ju lite roddigt att förstå.
Mamman är jätte snäll.

Här myser vi i soffan....
 

Sedan, när det var dags att sova hade de bäddat en jättesäng för alla oss tre.


Jag fick ligga i mitten och saknade inte mamma och pappa alls.

Tack B&W för jättebra barnvaktsservice.
I'll be back!

Ikväll var det bara Pappa och jag hemma. Mamma var typ på party igen.
I alla fall så hittade vi Spindelmannen DVD'n som mamma gömt.
Vi kollade på den - fast vi inte får....
Mamma tror att jag kan bli våldsbenägen. Jag - som är så snäll


Mysigt!
Han är min hjälte, näst efter gitarrmonstret.

För ett litet tag sedan var det något som kallas Halloween. Det är något man hittat på i America. Man klär ut barn till hemskheter, skjutsar iväg dom till grannen för att tigga godis och om man får något gott går man därifrån. Men om man inte får något så skräms man - jättemycket!

På mitt jobb (dagis alltså) skulle de stora barnen ha Halloween party. Jag ville såklart vara med dom så jag övertalade min mamma att investera en smärre förmögenhet för att hennes son skulle vara glad. Det gick!
Här står jag i min hemska häx-dräkt och övar på att se skrämmande ut. Det gick sisådär!


Men när jag fick hålla i kvasten blev bilden liksom lite mer fullkomlig och när jag kom till dagis såhär...

...var det många som fick hicka. Några kissade på sig också. Inte Gittan - men hon kände inte riktigt igen mig när jag la på min skådespelarmin.

Men sedan kunde jag inte hålla mig. Då blev jag igenkänd.



Jag är säker på att, om det funnits en tävling i att se otäckast ut så hade jag vunnit. Det svåra var bara att hålla masken och inte skratta när barnen blev rädda!

OOOOUUHAHAHAHA!