En dos Farmor

Ibland måste man söka sina rötter. Då åker jag till Farmor. Hon bjuder alltid på "mina bästa" som köttbullar, glass och frukt. Dessutom vet jag var hon gymmer sin Alladin ask....
Sen kan man mysa i hennes knä. Det bästa är att hon blir glad och jag blir glad!
     

Vi bondar bra! Man kan knappt märka att det skiljer 83 år mellan oss....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0