Snälla, släpp ut mig!

Ibland har man "bad hairdays"! Ibland har man bara otur när man tänker.
Idag hade jag allt på en gång.
När pappa hämtat mig från mitt dagis-jobb, åkte vi till banken. Där fick jag en Nalle av en snäll "tant", medan pappa ordnade upp mina affärer.... Det blir säkert jättebra när jag blir stor och fattar. Så långt var allt normalt.

När vi kom hem skulle jag gömma mig för pappa. Ni vet så där bara-busa-till-det-lite.
Men här slog oturen till dubbelt.
Dels var mitt gömställe genomskinligt - så pappa hittade mig direkt. Men det värsta var att jag inte kom ut själv.
Inte fick man någon hjälp direkt heller. Pappa skulle typiskt leta fram kameran och fota mig innan han hjälpte mig ut.



Titta så rädd och orolig jag ser ut. Allting var väldigt skrämmande och jag hoppas att jag tacklar denna traumatiska händelse på ett bra sätt. Jag har hört att man skall prata om händelser för att debriefa kriser.
Så bli inte irriterad på mig om jag tar upp det här med dig nästa gång.
Tänk på att det kommer att spara mig många analys-timmar hos psykiatrikern när jag blir lite äldre.

Huuvvaa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0