Modellandets baksida

Min syrra är väldigt på. Hon skall liksom alltid fota mig i alla vinklar och vrår. Jag måste säga att efter att jag började på dagis har jag liksom fått lära mig att lyssna, ta order och göra som stora säger (fast inte mamma & pappa förståss). Jag vet också att min syrra är äckligt envis. Hon ger sig liksom inte, som många andra gör.

Det är liksom bara att ge upp från början. Säger hon le! Så ler man...

Här bakom mammas installation


Och här "utrycksfull med gester... Den var svår att koordinera!



Sen vill ju hon vara med såklart.. Jag är tveksam till just sådana här bilder där andra också figurerar. Numera vill jag oftast bara vara själv på kort. Jag är fortfarande besviken på min familj sedan sommarens T-bane kampanj, då jag som enda familjemedlem ,blev bortvald. Jag kände mig som på Robinson... Det tar hårt på en ung mans självkänsla.



Till sist får man sin belöning. Shreck på DVD och en smakfull dryck.



Det är gudagott att leva!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0